Det finns inte mycket som jag avskyr mer Än att gÅ och lÄgga mig nÄr jag Är arg eller irriterad. TyvÄrr tvingar mamma mig till detta alltfÖr ofta dÅ hon inte kan stÅ upp fÖr sig och ta konflikter fÖrÄn precis innan vi skiljs Åt och gÅ och lÄgger oss. SÅ var Även fallet idag. Denna gÅngen handlade det om mina stockholmstexter som jag egentligen inte tÄnkt skriva om hÄr, men nu blir det sÅ iaf. Jag vet om att jag bÖrjat plugga pÅ dem alldeles fÖr sent, men det har att gÖra med att allting blivit fÖr mycket i min liv. Jag har ingen motivation kvar och alla mina drÖmmar har fÖrvandlats till mÅsten av olika anledningar. En av dem Är pressen frÅn olika hÅll, frÄmst frÅn mamma. Jag tror inte ens hon vet om eller fÅrstÅr vad hon gÖr mot mig, men det hon sÄger och gÖr pressar mig nÅgot fruktansvÄrt och har fÅtt mig att just nu mÅ vÄldigt dÅligt psykiskt. Jag har helt enkelt ingen livsglÄdje kvar just nu vilket har gjort att jag inte orkat ta tag i saker som fÖr bara nÅgon mÅnad sen betydde allt fÖr mig och som jag ville med hela mitt hjÄrta. Jag kÄnner helt enkelt ingenting alls. Samtidigt vet jag att jag mÅste fullfÖlja och gÖra mitt bÄsta, dÄrfÖr kÄmpar jag ÄndÅ, trots att det tar emot, men det underlÄttar inte direkt med en mamma som bara pressar och inte tror ett dugg pÅ en och inte kan ge rÄtt stÖd i detta lÄget. DÄrfÖr Är jag just nu ens tveksam pÅ om jag fÅr Åka upp till sthlm pÅ onsdag (kan du inte texterna imorgon Åker vi inte)... Vad som hÄnder kan endast tiden utvisa, men jag hoppas jag kan fÅ tillbaka mig sjÄlv snart igen och bÖrja leva pÅ riktigt, fÖr det hÄr Är inget kul alls och jag mÅr helt ekelt inte bra, trots att det kanske verkar som det. Avslutar nu med att be om ursÄkt fÖr det lÅnga deprimerade inlÄgget som kanske Är mer till mig sjÄlv Än till andra, jag hoppas ni fÅ lÄsare har Överseende med detta.