Det började redan igår kväll. En sån dära urvattnad kännsla att man bara vill ligga under täcket hela dagen och göra ingenting. Känslan finns kvar idag och tror jag står på gränsen till en vägg igen just nu. Inte det roligaste men ändå skönt att jag känner det innan det är för sent, och denna gången kan jag faktiskt göra nåt åt det. Har vilotid i eftermiddag och snart slutar ju en hel del saker för terminen vilket ger mig lite andrum. Ska nog överleva denna gången också.