Dagen då min yttrandefrihet försvann

(Äntligen ser jag igen!= Har klippt luggen, grattis Angelica)

Jag fÖrstÅr att mina fÖrÄldrar inte vill att allt som hÄnder och sÄgs i vÅr familj ska finnas pÅ fb eller bloggen eller var det nu Är, de e chill, det vill inte jag heller. Jag delar gÄrna med mig men nÅn mÅtta finns, dÄrfÖr bydde jag mig inte nÄr mamma bad mig hÅlla tyst om en viss sak, fattar varfÖr det Är vÅr privata angelÄgenhet och ingen annans. Men nu har det gÅtt fÖr lÅngt! NÄr hon fÖrbjuder mig att prata med nÅgon, inte ens mina bÄsta vÄnner, dÅ ballar jag ur. Jag mÅste fÅ och kunna prata med nÅgon om saker som hÄnder i mitt liv, annars kommer jag bli knÄpp och galen! Usch! Och enstor sak som detta kan man inte bara hÅlla tyst om, men jo, nu mÅste jag tydligen det. SÅ var det med den yttrandefriheten, kÄnner mig lÅst och instÄngd! Fattar inte att mina fÖrÄldrar inte litar pÅ mig och mina nÄra vÄnner att vi inte Är nÅgra sladdertackor som sprider allt som om det vore vÄrsta bagatellen :( Hoppas hon inser sitt misstag och hÄver det fortare Än snarast!
Angie

Kommentarer
Postat av: Patrik

Sv. haha! Jag med! Helt sjukt och totalt meningslöst är det ju med! haha

2012-04-26 @ 00:55:26
URL: http://patrikpetersson.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0