Hej. Sen va de kört. Redan efter ordet hej började mammas och min första irriterade konversation. Konstigt när hon kommer till bilden upphöjd över molnen och bitchigt ber mig att flytta på mig (typ 10 meter) när jag stått o väntat på dem i typ 20 minuter. Inte hej, hur e de, eller hej, tack för att du hämtar oss, utan hej, kan du flytta dig dit bort, vi har mycket grejjer. Trevligt! Suck. Fortsatte på hennes överlägsna stil hela vägen hem så nu är jag lagom irriterad och känner bara att jag vill skrika och slita mitt hår. Åh, jag älskar att bo hemma! Not.
Nä, nu ska jag inte klaga mer (fick ju trots allt ett "tack för att du hämtade oss" när vi kommit in genom dörren, efter att vi lämnat deras kompisar pensionärsparet). Blir sängen istället så jag kan sova av mig min ilska och vara go o glad (kexchoklad) på träningarna imorgon!
Pusspuss!