Det är nästan som en regel. När man är ensam hemma en kväll vill man inte vara det. Och när man verkligen vill vara ensam hemma så är det aldrig så. Just nu upplever jag fenomenet. Mamma är på nåt möte (eller nåt, vem vet vad liksom) och pappa är spårlöst försvunnen, eller ja, han är inte hemma och jag har inte orkat kolla i kalendern om han ska va borta. Jag känner mig inte alls ensam eller så. Åh, sällskapssjuk tjej som knappt rest sig ur soffan på hela dagen. Okej. Jag ska sluta gnälla. Borde dessutom äta kvällsmat nu snart. Typ snarast. Frågan är bara vad? Är trött på mat över lag. Finns aldrig nåt kul typ :P Okej, ska sluta gnälla.
Puss