Det är förvånandsvärt hur fort glädje kan bli sorg Tomhet. Det är det enda jag känner just nu. Det jag kämpat för i över två års tid har jag nu slutgiltigt fått ge upp. Insett att kalkylen är omöjlig, såhär samtidigt som jag fått klart alla papper, fyllt i alla blanketter m.m. Alla var förgäves. New York Film Academy är och förblir en dröm som aldrig kommer uppfyllas utan ett mirakel. Depresionen är ett faktum. Just nu vill jag bara gå och lägga mig och aldrig vakna igen. Varför ska livet vara så negativt och jobbigt och svårt, ingenting går min väg. Nu dränker jag mina sorger i kudden. God Natt /Angie